| |
|
| |
Ge oss lika villkor.
40% av publiken - Mer än varannan barn och ungdomsföreställning - 3 % av möjliga ekonomiska anslag. Ja, så ser verkligheten ut för fria grupper och frilansare inom teaterverksamheten idag. De statligt producerade teaterföreställningarna har alltså 97% av de pengar som samhället anslår att producera teaterkultur. Detta är orättvist och orimligt!
|
|
97% av de pengar som samhället anslår att producera teaterkultur går alltså till statens egna föreställningar, men de har inte mycket mer publik än vad de fria teaterentreprenörerna har. Och det produceras på tok för lite barnteater.
I nischen barn och ungdomsföreställningar, svarar den fria scenkonsten idag för mer än varannan föreställning. Men har likaledes ett obetydligt ekonomiskt stöd för sina insattser från samhällets sida. Det är grupper som kulturpolitikerna annars säger sig värna och prioritera. Hur har våra politiker tänkt sig att denna ekvation ska gå ihop? Varför ska frilansande skådespelare och oberoende teaterproducenter tvingas subventionera sina föreställningar från sina egna löner, för att de överhuvudtaget ska bli av? Det säger sig självt att en teaterföreställning (oberoende av kvalité) som är statligt subventionerad med mellan 85 till 100%! slår undan förutsättningen för en lika bra eller bättre föreställning som är producerad av en fristående teaterproducent, när de sedan ska verka på samma marknad.
Och ändå... man fortsätter kontinuerligt att urholka, negligera och undergräva resurser och förutsättningar för de fria entreprenörena inom teatern. Varför? Det bör stå glasklart att rimliga och rättvisa villkor för den fria scenkonsten och för utövarna är en förutsättning för bibehållen kvalité och utveckling, såväl för de fria grupperna som för teaterkulturen i stort.
I Linköping och Östergötland är läget detsamma, om inte värre än för landet i stort. Kommun och lansting (Östsam) befäster och förstärker sedan detta statliga enkelspåriga stöd och förvärrar därmed än mer situationen.
I vilket annat samhällssegment skulle idag sådan ensidig statlig domenans tolereras?! Kulturpolitikerna (statliga som lokala) bör ta sig en rejäl funderare på hur framtidens kultur ska se ut. För inte mår väl kulturen bästa av att bara vårdas i ett stort statligt monopol? Varför omhuldar man denna kulturpolitiska modell som för tankarna till forna sovjetrepubliker? Varför slår man undan förutsättningarna för ett fritt kulturliv? Vill man ha det så? Varför söker och stödjer man inte ett mer vitalt och engagerat kulturklimat, mot större bredd och mångfald?
Kulturpolitiken bör i grunden reformeras!
Ge oss en kulturpolitik värd namnet och som ser till att ge mer och bättre teaterkultur, samt frilansare anständiga och rimliga villkor!
Håkan Bäck
Ordf. Jippi Kulturproduktioner
Här kan du ta del av Teaterförbundets Manifest för den fria scenkonstens utveckling Med fakta, underlag och ståndpunkter som politikerna idag totalt ignorerar. |
|
|
|
