| |
Loggbok 1 - September. 2004
Sjöbergska Friluftsteatern i Gamla Linköping. -
Söndagen den 5 september 2004.
På bilden Håkan i färd med att riva scenografi.
Ur loggbok - 5 sep. 2004
Årets föreställning i Gamla Linköping är slut och scenografin ska ner. Så mycket som möjligt tas tillvara för att återvinnas i nästa års produktion. Plank, vinkeljärn, till och med skruven tas ur för att kunna återvinnas nästa år.
Att jobba med teater på frilansbasis i ett litet produktionsbolag innebär att man får vara med om det mesta, från ide till manus, från att bygga och måla scenografi till att riva. Man regisserar, skriver manus, jobbar administrativt, allt i en salig (och ljuvlig) röra.
Många kanske tror att jobbet på scen är det vi sysslar med, - det är inte riktigt hela sanningen, men det är ju det som syns. Vi brukar uppskatta att tiden vi lägger ner på scen i själva framförande är ca 3-5 % av vårt arbete. Resten är planering, administration, repetition, mm, mm. Tidsperioden vi lägger ner på att bära runt på scenografi, lampor och rekvisita känns ibland som större än själva spelandet! Det är de gånger som man undrar om detta var det yrke man egentligen ville ha och strävade efter.
Men allt detta arbete måste göras för att föreställningen ska bli bra och för att det ska fungera logistiskt. Man förstår att det är många som efter några år i yrket byter och gör något annat, det blir för slitit, och ekonomin är kärv. Att hela kultursektorn är kraftigt underfinansierat gör inte situationen bättre. Man måste ha en vilja av ”järn” -eller, kalla det för ett kall. Det blir mer ett sätt att leva än det är ett yrke.
För oss som är ”dumma” nog att ändå hålla på erbjuder yrket en härlig variation i det dagliga livet. Fria och flexibla arbetstider, trevliga arbetskamrater och många nya ansikten. Och så himla mycket kul kvar att göra!
Nä, pausen är slut och det är dags att gå tillbaka och plocka ner de plankor som fortfarande står. I morgon är det måndag och en ny arbetsdag, undrar vad som händer då?!
Tack för visat intresse.
|
|
|
|
|
